Rasbeskrivning Dvärgpinscher

 

 HEMLAND: Tyskland

 

 BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Den släthåriga pinschern var känd redan i 1500-talets Tyskland. Den finns avbildad på ett kopparstick av den kände konstnären Lucas Cranach.
I pinscherkullarna (mellanpinscher) föddes då och då miniatyrexemplar som man i regel avlivade, eftersom man inte kunde använda dem som råttutrotare, vilket man använde den större pinschern till. Däremot gjorde den lilla dvärgvarianten stor succé, när dvärghundsraser kom på modet inom den tyska aristokratin på 1600-talet och 1700-talet. Det var dock inte förrän på 1870-talet, som man började avla fram den ras som vi idag känner som dvärgpinscher.
Ett rastypiskt drag - gemensamt för alla schnauzer/- pinschervarianterna - är den avvaktande hållningen gentemot främlingar. Det är inte en hund som reservationslöst och ögonblickligen accepterar vem som helst - den vill själv bilda sig en uppfattning om personen.
Detta får dock inte förväxlas med rädsla för främlingar.

 

HELHETSINTRYCK: Dvärgpinschern är en förminskad kopia av pinschern utan att ha karaktär av dvärghund. Helhetsintrycket överensstämmer med pinscherns.
Temperament och uppträdande är dvärghundens. Dvärgpinscherns temperament gör den också lämplig som vakthund.
Den har ett jämnt temperament och är uppmärksam, godmodig, lekfull, tillgiven och omutligt vaksam

 

 HUVUD: Huvudet skall vara kraftigt, långsträckt och med svagt markerad nackknöl. Huvudets längd förhåller sig till rygglängden som 1:2. Hjässan skall vara flat utan rynkor med lätt men tydligt stop.
Kinderna skall vara muskulösa men får inte vara bulliga.
Det djupa nospartiet skall sluta i en trubbig kil.
Nosspegeln skall vara stor och svart, hos röda och bruna hundar i harmoni med pälsfärgen. Läpparna skall vara åtsmitande med mörkt pigment.

 

 ÖGON: Ögonen skall vara medelstora, ovala, mörka och framåtriktade. Undre ögonlocket skall sluta väl till. Bindhinnan får inte synas.

 

 ÖRON: Öronen skall vara högt ansatta, liksidigt kuperade och burna upprättstående.
Okuperade öron: Högt ansatta, V-formade, små ståndöron eller liksidigt, tätt liggande, övervikta.

 

 BETT: Saxbett, kraftigt och välslutande med rena, vita tänder.

 

 HALS: Halsen skall vara ädelt formad och kraftigt ansatt i skulderpartiet. Den får inte vara kort eller tjock. Nacken skall vara högt välvd. Torr hals.

 

 KROPP: Bröstkorgen skall vara måttligt bred, flatrevbenad och oval i genomskärning. Bröstkorgen skall vara så djup att den når nedanför armbågen. Förbröstet skall vara väl utvecklat och markerat. Bröstlinjen faller lått bakåt och övergår i den lätt uppdragna buklinjen.
Ländpartiet skall vara kort, vilket gör att hunden verkar kompakt. Hela kroppslängden motsvarar ungefär mankhöjden. Ryggen skall vara kort och lått sluttande.
Den övre linjen skall inte vara rak utan skall ha en lätt, ädel böjning som med början vid första ryggkotan går över ryggen och det lätt avrundade korset till svansansättningen.

 

 FRAM- OCH BAKBEN: Skulderbladen skall vara snedställda, väl vinklade till överarmarna, flata men mycket muskulösa. Frambenen skall vara raka från alla sidor sett och armbågarna skall sluta tätt intill kroppen. Bakbenen skall vara välvinklade, mycket muskulösa och hasleden skall vara välvinklad.

 

 TASSAR: Tassarna skall vara korta, runda, slutna och ha väl välvda tår (kattfot). Trampdynorna skall vara hårda och klorna mörka.

 

 SVANS: Svansen skall vara högt ansatt och bäras högt.

 

 PÄLS: Pälsen skall vara kort och tät, slätt åtliggande, glänsande och utan kala fläckar.

 

 FÄRG: Enfärgat brunt i olika nyanser till hjortröd.
Tvåfärgade: Svarta med röda eller bruna tecken. Hos tvåfärgade hundar önskvärt med en tanfärg som är så djup och så avgränsad som möjligt. Tecken skall finnas: över ögonen, på strupen, på bröstet som två från varandra skilda trekanter, på frambenens nedre del och på tassarna. På bakbenens insidor och runt analöppningen. Inga andra färger är tillåtna.

 

 RÖRELSER: I trav följer baktassarna framtassarnas spår.

 

 MANKHÖJD: Mellan 25 och 30 cm.